sandrakalle

Sjukdomar kan ställa till med mycket oreda, speciellt i hjärnkontoret. Min mamma fick åka in akut till CSK nyårsafton och när min lillasyster ringer till mig så blir jag helt nollställd i hjärnan. Den slutade att fungera, jag blev helt handlingsförlamat och väldigt rädd. Mammas symptom liknade en hjärtinfarkt, så rädd som jag var då har jag inte varit på väldigt länge. Rädslan över att förlora min underbara mamma och den enda förälder jag har haft. Det visade sig dock att mamma hade fått en tia attack det innebär att man har fått småproppar. Nu mår mamma relativt bra tack och lov. Idag var jag och Kalle ute och körde i stan och gjorde ärenden, när vi körde på vilan så kände vi att det var läge för något litet i magen, och av gammal vana sa vi att "nej men vi kör till mcdonalds" precis när vi ska svänga av så har jag en sak i huvudet. "fan va detta rimmar illa, jag ska bli hälsosam inte trycka i mig sånt här skit" så jag slänger mig över i andra filen och säger till Kalle, "nej vi ska inte ha detta, det rimmar jävligt illa vi som ska bli snygga och smala till vårt bröllop" Så idag är en sån dag då jag är väldigt STOLT över mig själv. Jag gjorde rätt val och tänkte på mig och min hälsa. Sen såg jag min pt Helena framför mig och vårt härliga pass i eftermiddag, det gav mig mer styrka att verkligen tänka på att den maten är inte bra den förstör allt jag kämpar för. Efter att ha lagt om min kost så klarar min mage inte av saker som är för feta, så inte ska man trycka i sig ännu mer onödigt skit. Jag tycker att jag har blivit väldigt duktig på att äta på regelbundna tider, mindre portioner och framför allt hälsosamma val. Detta har resulterat i att man har tappat 2,2 kilo :) Fy fasen va jag är bra! (om jag får lov att säga det själv) ;) Jag valde att inte avlägga ett nyårs löfte i år för jag har redan ett löfte till mig själv och det är livslångt löfte. Det är väldigt många som börjar året med att ge löften, folk springer till gymmen och köper kort och är jätte duktiga januari ut, sen blir det jobbigt och folk ger helt enkelt upp att träna och sen hamnar man i gamla hjulspår igen. Är det inte dags att slopa alla nyårslöften och istället ge ett löfte man ska hålla livet ut, och inte bara i några/någon månad för att det sen blir för jobbigt?? Ge löftet till dig själv istället att vara ärlig och sluta med vita lögner, det har jag gjort. Innan sa jag vad alla andra ville höra men nu är jag ärlig mot mig själv. Man måste tillåta sig att göra misstag och man måste våga prata om det. Släta inte in det i fina ord för att den andra parten inte ska bli besviken. För personen blir inte besviken på dig som person utan besviken på att man inte säger som det är. Snacka om att man har blivit rent filosofisk i huvudet heheh Om det finns fler där ute som kämpar precis som jag varje dag för att göra bra val här i livet, men som kanske inte klara av att gå igenom det själv utan vill ha någon att prata med, så finns jag här. Jag har gått igenom det du/ni går igenom. Jag finns gärna här som ett bollplank som man kan prata med och diskutera med. Släng i väg ett inlägg så kan vi prata :) det känns alltid lättare när man är två :) Ha det bra där ute :) Kramar Sandra